Forever and Always - Del 31
Jag kom nu till den trasiga lyktan och gick sakta och försiktigt under den. Jag var helt spänd i axlarn, jag klämde nästan öronen med dom.
- buh. viskade någon tyst.
- AHHHHHH! skrek jag, ett riktigt högt tjejskrik och det ekade i hela skogen.
______________________________________________________________________________________________________________
Jag darrade som jag vet inte vad, jag har aldrig varit så här rädd förut. Jag vågade inte kolla bak, jag bara stod där och kände hur hela ryggraden vibrerade av rädsla.
- Snälla döda mig inte.. Viskade jag tyst med gråten i halsen.
- Wow, jag visste inte att du var så mörkrädd... Sa en röst som jag mycket väl kände igen.
Darrande vände jag på mig och där stod.. Justin?
- Lilla gumman.. Sa Justin när han såg att jag hade tårar i ögonen och att hela jag skakade. - kom här.
Han tog mina armar och drog mig mot honom. Tog sin stora famn om mig. Nu kände jag mig verkligen trygg. Jag kramade honom hårt tillbaka. Jag vet inte om jag darrade för rädslan längre eller om det var för att jag fick känna Justin's kropp emot min.
- Trodde du att det var någon som skulle döda dig? Sa Justin när han hade släppt mig och kollade förvånat på mig.
- Man vet ju aldrig. Sa jag och kollade ner i snön.
- Men jag kom på att du skulle gå själv hem genom den stora skogen och att du var mörkrädd precis när jag kom innanför dörren till hotellet. Så jag tänkte att jag kunde följa dig hem så jag vände igen och trodde att jag skulle komma ifatt dig med den takten jag hade. Men när jag kom på bron och du var på andra sidan av bron så halkade jag på isen och skrek till, jag trodde då att du skulle se mig eftersom att du vände dig om men du började bara gå snabbare. När du kom in i skogen tänkte jag att jag skulle skrämma dig, men då visste jag ju såklart inte att du skulle bli så rädd. Jag började gå i skogen och kom nära dig och jag tror du hörde mig för du vände dig om och jag stannade upp men du såg mig nog inte eftersom att det är så mörkt.. Sa Justin och kollade ner på sina svarta kläder.
- Aha okej, nej jag såg bara mörkret bakom mig, hehe. Sa jag blygt.
- Ska vi gå eller? Sa han och log ett leende som gjorde mig varm för några sekunder.
- Sure. Sa jag och vi började gå.
Just nu kände jag ingen rädsla, inget darrande, ingeting. Justin fick mig att tänka på helt andra grejer och han fick mig att känna mig trygg! Vi gick och snackade lite smått och helt plötsligt knäckte sig Justin.
- Vad skrattar du åt? Sa jag och kollade konstigt på han.
- Haha, Jag kom och tänka på din min när du vände dig om, du såg så rädd ut! hahah! skrattade Justin ut.
- Hehe, det var inte kul. Jag var skit rädd.
- Jag vet det var det som var så kul, haha. Sa han och kollade på mig men jag kollade bara ner. - Men söt var du.
Jag kollade upp på han och han rodnade lite. Vi var nu framme vid bron (en annan bro) och skulle Justin följa mig längre så är jag säker på att han inte skulle hitta hem till hotellet igen.
- Du ska nog vända nu, annars kommer du inte hitta till hotellet, haha.
- Jaså det tror det? Sa Justin och blinkade.
- Japp det gör jag. Men vad ska du göra imorgon? Vill du med och kollade fotbolls match?
- Ehm, inga planer faktiskt. Visst om det är okej för dig? Sa Justin och kollade försiktigt in i mina ögon.
- Såklart! Men jag hade bara en fråga..
- Vadå?
- Varför gör du detta? Sa jag och kollade rakt in i hans ögon.
- Gör vadå ? Sa han som om han vore dum i huvudet.
- Du vet vad jag menar. Varför kommer du hit? Du följer väl inte varje fan genom en skog? Sa jag, eller det kanske han gör? tänkte jag för mig själv.
- Ehm .. Asså seriöst. Så vet jag faktiskt inte. Självklart gör jag inte så med nått fan. Detta är första gången, men det är något speciellt med dig som jag inte har ord för. Sa han och kollade ner och kollade sig i nacken med handen.
- Ehh, jaha..
Det var ju inte det svaret jag tänkte att jag skulle få, men gud vad jag känner mig speciell.
*Ring*
- Hej, det är Justin.
- Hej Selena! Sa Justin glatt.
Han började gå runt lite runt mig och sparkade i snön mm. Här kan inte jag stå medans han har sitt gulligull snacka med Selena. Jag gick fram till han och puttade lite på han. Han tog mobilen från örat och kollade upp på mig.
- Justin, jag går nu.
- Mehh...
- Hej då, Vi ses vid den andra bron kl halv 10.
Sen gick jag hemåt. När jag väl var hemma gick jag upp på mitt rum. Mina bröder var ut och festade och Mamma och lillasyster sov säkert. Jag bytade om till pyjamas, gick och borstade tänderna och sånt. Jag måste vara utvilad till imorgon så jag bestämde mig för att sova. Jag la mig på kudden och började tänka på vad Justin sa ''det är något speciellt med dig som jag inte har ord för'' vad menade han egentligen.. Medans jag låg och funderade på det så kände jag sakta hur ögonlocken stängdes och jag somnade.
______________________________________________________________________________________________________________
Tur att bara var Justin.. ''Gulligull snack med Selena'' hmm..
Vad är det för roligt som dom kommer göra ''Imorgon'' som stod i Ida's schema?
Kommentarer
Trackback
